Fokus på individen och samverkan på Rådslaget

15 november samlades 130 deltagare på Rådslaget som arrangeras av Beroendecentrum Stockholm i samverkan med Stockholms stad och Kriminalvården.

Dagens program var ganska varierat men individens fokus var genomgående och vikten av samarbete.

Dagens första föreläsning handlade om samverkan kring personer med skadligt bruk och beroende. Emma Braconier från Stockholms stad, Helena von Schewen och Daniel Uppström från Beroendecentrum Stockholm gick igenom samverkanspolicyn som reviderades 2015.

Bild: Daniel Uppström, Emma Braconier och Helena von Schewen.

Samverkanspolicyn är en överenskommelse mellan Stockholms läns landsting och kommuner i Stockholms län. Brukarorganisationer har varit delaktiga i arbetet.

Syftet med policyn är att främja samverkan och samarbete mellan huvudmännen och att uppnå bästa möjliga livskvalitet och funktionsnivå för den som är i behov av insatser.

Den nya policyn har ett större patientperspektiv än tidigare. Bemötande ska präglas av respekt och individen ska bli mer delaktig i sin vård. Jämlik vård är en utgångspunkt och att individen ska uppleva vården som attraktiv. Att föra barnen på tal har varit viktigt och man har tagit hänsyn till somatisk samsjuklighet och lagt större vikt vid hälsa. En annan viktig del i policyn är att följa upp åtaganden.

– En av de största utmaningarna är att hantera patienter från 18 år. När de blir myndiga tappas de lätt bort och återfinns sedan i Kriminalvården, säger Daniel.

Det pågår ett arbete med att ta fram en regional strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken, en ANDT-strategi, som ska innehålla sådant som inte ryms i samverkanspolicyn.

– Testa, testa,testa !

Jenny Stenkvist från Smittskydd Stockholm var inbjuden för att prata om vikten av testning för blodsmitta, och att vaccinera.

Bild: Jenny Stenkvist

Hon berättade att de ser en liten ökning av hiv, men fler avlider av hepatit. Who kallar hepatit för ”silent killer” eftersom så många som har smittan aldrig upptäcker den. Därför är det viktigt särskilt testa för hepatit, det upptäcks inte alltid vid ett blodprov.

Personer som injicerar är en riskgrupp för hepatit C. De flesta som har smittan är födda på 50- 60-talet så det är viktigt att komma ihåg och testa de personer som injicerat tidigare, men inte gör det längre.

Det finns en ny behandling mot hepatit C som kan läka ut smittan på tre månader. Alla patienter med hepatit C som har skada på sin lever bör erbjudas den behandlingen. Och alla bör vaccineras mot hepatit A och B.

Jenny avslutade med att understryka vikten av att testa för hepatit A, B, C och hiv och att skapa rutiner för testning.

– Personer som injicerar narkotika bör erbjudas tester två gånger per år.

Involvera de närstående

Efter att vaccinationsfrågan lyfts var det dags att prata om närståendestöd.

Bild: Mona Halt, Lillemor Gerdin och Anita Milton.

Anita Milton, Lillemor Gerdin och Mona Halt från Mottagningen för alkohol och hälsa Nord berättade att de jobbar mycket med individbaserad behandling och att de erbjuder stöd till närstående. Deras målgrupp är främst personer som lever med ett riskbruk, som inte har kontakt med socialtjänst.

Bild: Anders Hammarberg.

Anders Hammarberg från Mottagningen för alkohol och hälsa på Riddargatan 1 berättade vidare om hur de jobbar med stöd till närstående. Bland annat finns en webbplats, anhörigstödet.se, med information för anhöriga. Där finns också ett forum där närstående kan prata med varandra.

– Det är viktigt att involvera närstående i behandlingen. Många mår väldigt dåligt och kan vara utsatta för hot och våld. Närstående kan också ha en positiv påverkan på den som är i ett beroende, säger Anders.

De använder sig av CRAFT som är en behandlingsform som utgår från att närstående har bäst information om individens beteendemönster och att de har möjlighet att påverka personens alkohol- och droganvändning och beslut att gå in i behandling.

Ta hjälp av teknik för att underlätta för individen

Efter en kort fikapaus gick Jenny Brickner från Bandhagshemmet upp på scenen tillsammans med Hussein Mohammed Ali, som tidigare varit en av de boende där men sedan tre veckor har eget boende.

Bild: Jenny Brickner och Hussein Mohammed Ali.

Jenny inledde med att berättade om ”Smartare möten”, ett forskningsprojekt som bedrivits på boendet. Projektet identifierat antalet möten en individ kan ha på ett år och snittet låg på 100 möten per år. Den med flest möten hade så många som 240 möten på ett år. Utöver antalet tittade de på mötenas kvalitet och användningen av teknik.

– Alla dessa möten ställer väldigt höga krav på individen. Kallelser når inte alltid fram i tid, eller till rätt adress. Individen förväntas resa kors och tvärs och ansvara för att hålla reda på många olika kontakter, säger Jenny.

Hussein berättar att projektet har använt sig av befintlig teknik som smarta klockor, smarta pennor och appar som redan finns till telefoner. Bara genom att få påminnelser via sin telefon gör det mycket enklare att hålla reda på möten och att spela in dem underlättar en hel del. 
– Positiv förändring leder till större drivkraft. Det är med hjälp av det här projektet jag är där jag är nu, med eget boende, säger Hussein.

Viktigt med utslussning och samverkan för klienter inom Kriminalvården

Sist för dagen var det dags för Mia Smith och Pia Bjuremark från Kriminalvården att prata om utslussning och förberedelse inför frigivning.

Bild: Pia Bjuremark och Mia Smith.

För att minska risken för att klienter återfaller i brott har Kriminalvården fått i uppdrag att utveckla och förstärka arbetet med utslussning. Halvägshus, vårdvistelse, frigång och utökad frigång är åtgärder som används för att ge en succesiv övergång till samhället. Och man jobbar mer med återfallsförebyggande åtgärder som skuldsanering och att hjälpa individer som vill lämna kriminella gäng.

– Klienten måste få en chans att hitta en plattform i samhället. Kriminalvården är förhoppningsvis en parantes för de allra flesta, säger Mia.

Kriminalvården har en pilotverksamhet med SIP för att underlätta för klienter att komma i kontakt med flera vårdgivare. Att stärka samarbetet med näringslivet är en del i detta arbete. Man genomför också en jämställdhetsanalys när det gäller frigivningsförberedelserna. Idag finns exempelvis inte halvägshus för kvinnor.

Tiden för frigivning är kritisk för återfall av brott. Det är därför viktigt att identifiera återfallsrisker, behov och mottaglighet av behandling. De som är aktuella för frigivningsförberedelser är de som har längre straff än ett halvår, ca 30% av alla intagna. Detta leder till att många unga inte får hjälp berättar Pia.

– Ungdomar har en hög risk för återfall, men eftersom de får lägre straff på grund av sin unga ålder får inte dessa utslussningsåtgärder. Kriminalvården måste bli bättre på frigivningsförberedelser även för personer med kortare straff.

Bild: Johan Franck, Ulrika Näslund och Emma Braconier.

Johan Franck, Emma Braconnier och Ulrika Näslund avslutade dagen med att tacka för alla intressanta och viktiga föredrag och konstaterade att vi måste bli bättre på att ta hjälp av digitala hjälpmedel. Vi måste också testa mer för hepatit och hiv och säkerställa att närstående till personer med skadligt bruk och beroende får hjälp. Där är barnperspektivet viktigt. Klienter i kriminalvården får inte heller glömmas bort. Kring dem kan vi samverka mer.