Rådslaget 2019: Unga vuxna – samverkan och samordnade insatser

Ännu en gång har Beroendecentrum Stockholm, Kriminalvården och Stockholms stad arrangerat Rådslaget – ett eftermiddagsseminarium med syfte att dela kunskap och utbyta erfarenheter verksamheterna emellan.

Bild: Johan Franck (Beroendecentrum Stockholm), Maria Karlsson (Stockholms stad) och Susanne Wedin (Kriminalvården) som inledde seminariet på scen. 

Årets evenemang ägde rum den 18/11 och hade temat ”Unga vuxna – samverkan och samordnade insatser”. Varenda stol i lokalen fylldes av såväl interna medarbetare som kollegor från socialtjänsten och brukar- och anhörigorganisationer. Nedan följer en kort sammanfattning av innehållet i de föredrag som hölls. 

Tramadol – Den mörka partydrogen

Martin Olsson, överläkare, spec. psykiatri med dr, Beroendecentrum Stockholm, började med att berätta mer om Tramadol. Trots en minskad förskrivning i Sverige är Tramadol ett växande problem med en utbredd illegal handel. Substansen är lättköpt sett till både kostnad och tillgänglighet, och användandet har blivit utbrett över hela landet. Studier visar att Tramadol idag är den mest använda drogen näst efter cannabis.

Reaktion

Hur en person reagerar på Tramadol styrs delvis utifrån individens metabola funktion, där personer med ultra-rapid metabolism får kraftigare opioida effekter av substansen. I motsats till andra opioider fungerar Tramadol, utöver lugnande och ångestdämpande, aktiverande, vilket gör det till en atypisk opioid. Drogen är starkt beroendeframkallande, något som många användare missbedömer i början, och i takt med en ökad tolerans löper man stor risk för överdosering samt epileptiska anfall. Vid nedtrappning kan svår abstinens uppstå och det är vanligt att drabbas av depression, med hög suicidrisk som följd. Därav bör patienter som ska sluta med Tramadol läggas in för övervakning av abstinensbesvär.

Tramadolprojektet i Malmö

Studier har visat att tramadolanvändare i större utsträckning än icke-tramadolanvändare använder flera substanser samtidigt. I Tramadolprojektet i Malmö rapporterade 81 procent att cannabis var deras primära drog, medan bara 6 procent rapporterade Tramadol som densamma. Ändå var det 31 procent som ansåg sig ha ett problematiskt bruk av Tramadol, vilket kan ge en indikation om användarnas substansvanor och olika syn på de olika drogerna. Dock fanns inget starkt samband mellan Tramadol och högkonsumtion av cannabis, utan istället var det Tramadol och kokain som oftast användes ihop. Tramadolanvändarna rapporterade även i större utsträckning mer ångest och oro än andra substansanvändare. Ändå hade de mer sällan varit i kontakt med BUP eller psykiatrin, vilket indikerar att tramadolanvändare mer sällan söker vård för psykisk ohälsa.

Debutåldrarna för de populäraste drogerna visade sig i projektet vara:

  • 15 år för cannabis
  • 16 år för Tramadol
  • 17 år för kokain, amfetamin och bensodiazepiner
  • 18 år för ecstasy

Utvidgning till Stockholm

Det finns planer på att utvidga Tramadolprojektet till Stockholm, och då inkludera mottagningar inom Västerort och Järvafältet.

Behandling

När det kommer till frågan om hur tramadolanvändare bör behandlas finns inga givna svar. Däremot anser Martin att en långsam nedtrappning inte är lämpligt, utan att personer med ett omfattande bruk bör läggas in för slutenvård med övervakning av abstinenskomplikationer.

 

Maria Ungdoms mottagningar för unga vuxna

Seminariets andra föreläsning hölls av Emil Jäder, leg. psykolog Livsstilsmottagningen Östermalm, och Emma Lindberg, leg. psykolog Järva Unga, som berättade om MU:s mottagningar för unga vuxna.

Målgruppen för mottagningarna är unga 18-25 år (16 år för Järva Unga) som använder alkohol eller andra droger. Det är tämligen vanligt att patienterna har någon form av psykiatrisk samsjuklighet, då erbjuds alltid samtidig behandling för detta.

Mottagningarna har satsat på hög tillgänglighet med korta väntetider, kostnadsfria besök och ett utökat antal mottagningar (3 stycken i dagsläget). Här finns tillgång till läkare, psykologer, sjuk-sköterskor, arbetsterapeut, barnmorska samt gynekolog. De har också ett brett samarbete med psykiatri, socialtjänst, ungdomsmottagningar, Akuten för Våldtagna, skolor, kriminalvård och RFSL.

Behandling

Fokus i patienternas behandling ligger mycket i att motivera till livsstilsförändring och att jobba preventivt. Metoderna som används är evidensbaserade och grundar sig främst i MI (Motiverande samtal), ÅP (Återfallsprevention) och kontrollerat drickande. Beroende på problematik används även CRA (Community Reinforcement Approach), spelberoendebehandling i grupp eller individuellt, samt läkemedelsbehandling (till exempel Antabus eller Naltrexon). För att se till att varje patient från början får rätt behandling görs alltid en psykiatrisk bedömning i tidigt skede. Nedan bild illustrerar hur processen ser ut:

Bild: Bild från föreläsningen som visar hur vårdprocessen på mottagningarna ser ut.

Ett uppskattat arbete

Något som ger en indikation på att mottagningarna gör ett uppskattat arbete är att de dels får högt snittbetyg i sina patientenkäter, dels att många patienter själva rekommenderar andra i sin omgivning att besöka mottagningarna. Därför är det inte ovanligt att unga själva tar kontakt med dessa mottagningar. 

Mottagningarna

Järva Unga 08 - 123 475 00
Livsstilsmottagningen (Östermalm) 08 - 123 474 82
Liljeholmens Livsstilsmottagning 08 - 123 474 60

 

Framtid Stockholm

Tredje föreläsningen för dagen handlade en av Stockholm Stads enheter som riktar sig till unga i behov av extra stöd – Framtid Stockholm. På plats för att berätta om arbetet var Oskar Williamsson, gruppledare Framtid Stockholm, och Louise Fredriksson, SKKP (särskilt kvalificerad kontaktperson) Framtid Stockholm.

Organisationen

Framtid Stockholm är en central resursenhet under Socialförvaltningen som finns till för ungdomar upp till 21 år. Enhetens uppdrag är brett och handlar till exempel om att ge föräldrastöd, arbeta uppsökande, ge stöd till brottsutsatta och unga lagöverträdare, och att hjälpa unga med riskabelt/skadligt bruk av alkohol och droger. Syftet med arbetet är att göra det lättare för unga att snabbt få rätt stöd och kontakter, samt att möta behov av tidiga insatser.

Nedan bild ger en överblick av organisationen.

Bild: Bild från föreläsningen som visar en organisationsöverblick av Framtid Stockholm.

SKKP – Särskilt kvalificerad kontaktperson

Tonåringar är den grupp i samhället som är mest brottsaktiv och man kan se en tydlig topp i brottsaktivitet runt 17 års ålder. Louise arbetar som SKKP, särskilt kvalificerad kontaktperson, vilket innebär att hon arbetar med unga mellan 15-21 år som utvecklat, eller anses löpa hög risk att utveckla, en kriminell livsstil, oftast av allvarligare grad. En SKKP träffar sin klient 1-3 gång per vecka under ett halvår där de tillsammans försöker förändra klientens livsstil i en positiv riktning samt förbättra förutsättningarna på de arenor som klienten befinner sig. Cirka 60 procent av de ungdomar en SKKP möter är dömda till ungdomskontrakt, men en del träffar också en SKKP efter ett ha fått en straffvarning och en del gör det frivilligt på uppdrag av socialtjänsten.

Uppsökande arbete för brottsutsatta

Enheten har även en ungdomsjour som ansvarar för det uppsökande arbetet och att ge stöd till brottsutsatta. Denna grupp försöker alltid hitta nya platser och vägar till att få kontakt när de är ute i fält. Det finns även en grupp som jobbar uteslutande med att söka upp och hjälpa unga som haft, eller riskerar ha, sex mot ersättning. Personalen som får kontakt med brottsutsatta försöker länka samman den unga med Stödcentrum, om personen bor i Stockholm, och annars med motsvarande verksamhet i annan kommun. Något som Oskar påpekar är att det är viktigt att komma ihåg att den unge kan vara både brottsoffer och gärningsman samtidigt, och stöd kan behövas på båda fronter.

Starkt familjeperspektiv

Framtid Stockholm jobbar dock inte bara direkt med de unga, utan man ser till helheten och framför allt är familjeperspektivet en viktig del av stödet, även efter 18 års ålder. Därför varvas ofta träffar med de unga med föräldrasamtal, och ibland har man gemensamma samtal. Syftet är att stärka banden mellan familjemedlemmarna, hjälpa till med konflikthantering och i slutändan stärka möjligheten till att förhindra icke-önskvärda beteenden. En del familjer blir inkluderade i terapin BSFT (Brief Strategy Family Therapy), något som kan vara en del av ett ungdomskontrakt.

 

Kriminalvårdens insatser för unga

Susanne Wedin inledde dagens sista föreläsning med att berätta att Kriminalvården för några år sedan fått öronmärkta pengar från regeringen för att arbeta med återfallsförebyggande åtgärder och insatser för unga kriminella. Dessa extra resurser finns inte längre kvar, men satsningen resulterade i ett utvecklat och förbättrat arbete med Kriminalvårdens unga. Magdalena Draszka och Eric Aldebring var på plats från häktet Sollentuna för att ge en bild av hur de utvecklat arbetet med unga klienter.

Bredare stöd, isoleringsbrytande aktiviteter och mellanmänsklig kontakt

På häktet Sollentuna finns idag en större personalstyrka än tidigare och de är totalt 21 personer på ungdomsavdelningen med 48 platser. Utöver kriminalvårdare finns det lärare och psykologer som hjälper till med bland annat utredning, utbildning och vägledning. Man har också satsat stort på isoleringsbrytande aktiviteter, och fyra kriminalvårdare arbetar idag enbart med aktiviteter som matlagning, yoga och studiehjälp.

Eric arbetar som ungdomshandläggare och har i denna roll som uppgift att skapa goda förutsättningar för ungdomarna att må så bra som möjligt under deras häktningstid. Det kan exempelvis handla om att etablera en personlig kontakt, utreda klienternas initiala behov, bedöma fysisk och psykisk status samt att medla i interna och externa kontakter. Det finns även ett tätt samarbete med frivårdens uppsökare, vilka arbetar med klienters eventuella alkohol- och drogproblematik.

Frivårdens arbete enligt Krimstics

Efter Magdalena och Eric tog frivårdshandläggaren Annette Nilsson vid på scen för att informera om frivårdens arbete med unga i kriminalitet.

Frivården har de senaste åren implementerat en arbetsmodell de kallar Krimstics. Denna har i syfte att göra arbetet med övervakade klienter ännu mer återfallsförebyggande genom att fokusera på att förändra klienters attityder. Detta görs genom att omsätta behandlingsprinciperna risk, behov och mottaglighet (RBM) till det praktiska klientarbetet – något som i forskning visat starkt samband med färre återfall i brott. Bedömningar efter dessa principer har även visat sig ha hög interbedömar-reliabilitet, det vill säga att olika utredare sannolikt kommer fram till samma resultat.

RBM - Risk, behov och mottaglighet

I praktiken innebär RBM-principerna följande:

  1. Risk: Inledningsvis görs en gedigen riskbedömning, RBM-B (risk-, behov- och mottaglighetsbedömning), vilket kan jämföras med en bas-utredning. Denna ser till prokriminella attityder, prokriminellt umgänge, substansbruk, antisocialt personlighetsmönster samt omständigheter inom områden som arbete, boende, relationer och fritid. Den risknivå som fastställs utgör en grund för behandlingsbeslut och avgör såväl kontaktfrekvens som nivå på insatser.
  2. Behov: Vilka kriminogena behov finns? Vilka behov kan tillgodoses av andra instanser? För att minska återfall fokuserar frivården alltid på behov som ökar risk för återfall i kriminalitet. Utifrån behovsanalysen planeras insatserna, varav en del genomförs av frivården och en del i samverkan med andra samhällsaktörer.
  3. Mottaglighet: Det finns ett starkt fokus på att skapa en god relation och förändringsfrämjande miljö, vilket görs genom särskild samtalsteknik (strukturerade, motiverande samtal) och olika KBT-verktyg, anpassat efter klientens behov. En tydlig struktur i samtalen, samt transparens i frivårdshandläggarens arbete, är viktigt för att göra arbetet förutsägbart och effektivt för klienten. Man jobbar också med att tydliggöra förväntningar och att anpassa arbetssättet efter en klients personliga inlärningsstil och egenskaper. Detta för att hålla så hög motivation som möjligt.

Krimstics

Krimstics är det svenska namnet på det kanadensiska konceptet STICS (Strategic Training Initiative in Community Supervision). Denna samtalsteknik hjälper frivårdshandläggaren att tillsammans med klienten resonera kring dennes tankemönster och på längre sikt skapa en attitydförändring. I en kanadensisk studie från 2008 var det 14,5 procent färre som hade haft återfall i brott två år efter övervakningen, om deras vård hade innefattat STICS. Nedan bild gestaltar ett av KBT-verktygen som är en grund i STICS:

Bild: Bild från föreläsningen som visar ett av KBT-verktygen i samtalsmetoden STICS

App som möjliggör eget arbete för klienter

För att öka möjligheten för klienter att arbeta med förändring på egen hand har frivården även låtit ta fram en app för klienterna. I denna kan klienterna oövervakat, på egen hand, öva på att bland annat testa tanken och hantera känslor. Nationellt sett så har appen idag cirka 3000 stycken aktiva användare.

Olika KBT-program beroende på problematik

Två av de KBT-program som används inom frivården idag för unga klienter är PULS (problemlösning, umgänge, livsmål och självkontroll) samt Entré (för de som vill lämna organiserad brottslighet eller bryta ett mönster av våldsbrottslighet). Även PRISM används men sker oftare i samverkan med andra aktörer eftersom det främst fokuserar på alkohol och droger och därmed går utanför Kriminalvårdens huvudsakliga område. Susanne Wedin påpekar att Kriminalvården allt mer börjat renodla sin verksamhet för att fokusera på just kriminalitet och kriminogena faktorer som är deras kärnuppdrag, och förbättra samverkan med andra aktörer när det gäller andra områden, såsom missbruk och psykisk ohälsa. Hon berättar också att det den 1/7 2020 kommer att instiftas en ny lag som ger Kriminalvården större utrymme för förstärkande insatser efter villkorlig frigivning, samt möjlighet för frivården att besluta om föreskrift om urinprovskontroller utan andra behandlingsinsatser.

Bild: Johan Franck, Susanne Wedin och Maria Karlsson sammanfattar seminariet tillsammans med publiken.

Text och fotografi: Lydia Darmark