När du tar en beroendeframkallande substans aktiveras hjärnans belöningssystem och dopamin frisätts. Det ger en känsla av eufori som i sin tur gör att vi vill upprepa aktiviteten. Vid upprepad användning börjar belöningssystemet sända egna signaler till oss om att ta substansen för att vi ska uppnå samma euforiska effekt, oavsett om det leder till andra negativa effekter.
Det finns många saker som människor kan ha svårt att hantera och känna sig beroende av. Det kan handla om dataspel/gaming, träning, socker/mat, sex eller mobil/sociala medier. Allt detta är dock inte sjukdomsklassificerade beroendetillstånd, utan det är alkohol, droger, beroendeframkallande läkemedel och spel om pengar (även kallat "hasardspel") som Socialstyrelsen har angett som specifika sjukdomstillstånd.
I första hand är beroende ett medicinskt problem och diagnos fastställs genom internationellt vedertagna klassificeringssystem som kallas ICD-10 och DSM-5.
Beroende karaktäriseras av en upprepad och tvångsmässig användning samt kontrollförlust som i förlängningen leder till negativa konsekvenser. Konsekvenserna kan vara både fysiska, psykiska, ekonomiska och/eller sociala. Det är vanligt med andra psykiatriska diagnoser parallellt med beroendet, så kallad samsjuklighet.
Vanor kan vara riskfyllda eller skadliga utan att klassas som ett beroende. Ju tidigare du söker hjälp för upplevda problem, desto bättre. Det ökar chansen att undvika utveckling till ett beroendetillstånd, samt möjligheterna att minimera de skadliga effekterna av användningen.
Det går inte att säga någon gräns för "riskfri användning" eftersom det är många olika faktorer som påverkar när och om ett beroende utvecklas. Olika människor har olika genetiska anlag för att utveckla beroende och det kan ta olika lång tid. Vilken typ av substans man använder, hur man mår och hur livet ser ut i övrigt har också betydelse.
Vi människor har ett så kallat belöningssystem i våra hjärnor. Belöningssystemets uppgift är att motivera oss till att göra saker som historiskt sett gynnat vår överlevnad, som till exempel att äta mat, träna eller ha sex. När vi gör det frisätts bland annat signalsubstansen dopamin, vilket ger oss en positiv känsla som får oss att vilja göra det igen.
När vi tar en beroendeframkallande substans aktiveras hjärnans belöningssystem på konstgjord väg. Man kan säga att hjärnan luras till att frisätta höga doser av dopamin. De höga doserna gör att vi kan uppleva ett ännu starkare välbehag än vid naturligt framkallad dopaminutsöndring, vilket kan framkalla känslor av eufori som får oss att vilja upprepa aktiviteten. Vid upprepade intag börjar systemet självmant sända signaler till oss om att inta substansen igen för att uppnå samma euforiska effekt, även om det på lång sikt leder till många negativa konsekvenser. Beroende på vilken substans det är och olika individuella faktorer kan detta ske olika snabbt.
I längden behövs allt större mängd av substansen för att uppnå samma euforiska effekt. Det kallas för toleransökning. Hur kraftig den effekten är skiljer sig mellan olika substanser. En långvarig användning med ökad toleransnivå gör att hjärnans belöningssystem förändras och att man blir sjuk eller mår väldigt dåligt utan substansen. Hjärnan har då utvecklat ett tillstånd där man behöver substansen för att må bra och det kan vara svårt eller outhärdligt att befinna sig i "normaltillståndet".
Det finns många ställen du kan vända dig till om du tror du har ett beroende eller upplever en ökad kontrollförlust.
